Ibland behöver jag bara en rejäl käftsmäll så jag kan vakna upp och inse vad fan jag håller på med.

Att jag ger dig chans på chans på chans mellan dina personlighetsstörningar är bara otroligt. Hur du faktiskt behandlar människor är ännu mer otroligt.
Min magkänsla säger att skita i dig, medans mina medkänslor säger att ge dig en ny chans.
Men jag vet att jag inte ska det, och de säger alla andra med. Måste börja lyssna på det.

Denna veckan har varit fin, jag har så fina vänner.
Varit på smygpremiären av känn ingen sorg, fikat med saknade vänner, njutit av Göteborgs stad ch mycket mer.
Imorgon blir det känn ingen sorg igen fast på Sverige premiären. Skulle kunna se den tusen gånger om. Jävla film som fått mig på fall, blivit totalt förälskad i den.

Ska njuta av mina sista dagar innan mitt mer osociala liv är tillbaka på måndag då skolan börjar igen. Behöver mer semester.

Imorgon ska jag påbörja förändring. Jag hatar de livet jag har nu och mitt jobb.
Imorgon ska jag sätta mig och söka nytt, få tummen ur. Och jag får fan inte ge upp denna gången. För vill mer än inget flytta neråt Göteborg och säga upp mig.
Jag får släpa mig själv till jobbet, det ska inte behöva vara så. Kan jag förändra så ska jag det innan jag gräver ner mig totalt i all skit runt mig.
Nu ska jag fan ta tag i mitt liv, nu har jag styrkan!

Jag har så lätt för att bara göra och tänka efteråt och sedan inse vad skit allt blev.
Jag har lätt för att släppa in människor. Måste hitta min spärr.
Men det jag hatar mest är hur folk behandlar och utnyttjar mig.
Inte mina närmsta hjärtan, ni vet att ni är bäst.

Jag har för lätt att släppa in folk, vara snäll och mysig för att bli utnyttjad. Jag har känslor, jag har så inihelvetes mycket känslor. Men jag släpper inte fram en enda, jag låter det hålla på såhär.
Jag känner mig känslokall för jag stänger inne för mycket. Men det är inte konstigt när folk gång på gång inte tänker.
Behandla mig som en människa. Behandla mig bra om du vill se mig må bra.

Jag önskar ibland att jag kunde lära mig att utnyttja folk som dom gör med mig. Men jag skulle få för dåligt samvete och ångest.
Jag måste lära mig och släppa fram mina känslor när det behövs.
Och inte tro på vad folk säger och gör. Jag är en idiot.
Och allvarligt skämta inte med mig om känslosaker. Jag tappar eran tillit och ni lär inte få tillbaka den.
Jag har svårt att lita på folk efter allt.

Jag är människa som ni, glöm inte det.

Gjort bort mig som vanligt.
Förstår inte vad jag håller på med.
Nu är det bästa att hålla sanningen inne och glida med.

Nu ska jag försöka tänka på detta så lite som möjligt
och ha en fin vecka med Gbg, Mariestad och fina vänner.
Idag glider jag ner till götet för att se Känn ingen sorg !

Är bara en känsla eller är det den dolda sanningen?


Känner mig inte alls lika tillräcklig längre, kanske är de så att du sakta vill få ut mig ur dit liv.
Eller så känns de bara så.
Oftast är de jag som hör av mig, annars så hörs vi inte på flera veckor.
Känns som alla andra är mycket roligare, och finare än vad jag är för dig.

Kanske känner du dig bara tvingad att vara med mig.
Jag kanske är så jobbig och tråkig som jag känner mig.
Hur mycket jag än försöker så räcker jag nog inte till.
Ofta får jag den där konstiga blicken och tystnaden när jag vill vara med på något.
Som " Nej fan, kan ju inte säga till henne att hon inte får".
Är det bara en känsla eller är det sanningen att du börjar ge upp oss?
Jag vill också kunna känna mig lika bra och vacker som du framhäver alla andra både i verkligheten och på internet.
Men jag är jag, och kommer alltid förbli så.