Gjort bort mig som vanligt.
Förstår inte vad jag håller på med.
Nu är det bästa att hålla sanningen inne och glida med.

Nu ska jag försöka tänka på detta så lite som möjligt
och ha en fin vecka med Gbg, Mariestad och fina vänner.
Idag glider jag ner till götet för att se Känn ingen sorg !

Är bara en känsla eller är det den dolda sanningen?


Känner mig inte alls lika tillräcklig längre, kanske är de så att du sakta vill få ut mig ur dit liv.
Eller så känns de bara så.
Oftast är de jag som hör av mig, annars så hörs vi inte på flera veckor.
Känns som alla andra är mycket roligare, och finare än vad jag är för dig.

Kanske känner du dig bara tvingad att vara med mig.
Jag kanske är så jobbig och tråkig som jag känner mig.
Hur mycket jag än försöker så räcker jag nog inte till.
Ofta får jag den där konstiga blicken och tystnaden när jag vill vara med på något.
Som " Nej fan, kan ju inte säga till henne att hon inte får".
Är det bara en känsla eller är det sanningen att du börjar ge upp oss?
Jag vill också kunna känna mig lika bra och vacker som du framhäver alla andra både i verkligheten och på internet.
Men jag är jag, och kommer alltid förbli så.

Står och stampar på samma plats, vill bara skrika.
Jag kämpar för mitt mål att kunna flytta ner till Göteborg,
och de ska jag göra, det bara är så.
Där är jag mig själv, där får jag vara mig själv.
Inga fördomar, inga pikar och ingen känner mitt gamla jag.
De vet ingenting, de kände mig inte då, de känner mig nu, den jag är.
Jag är trött på fördomar, hur folk förväntar sig att jag ska vara.
Trött på pikar om min läggning och mitt utseende/stil.
Detta är jag och vill ni ändra på mig, så lycka till.
Vill du ha mig som jag är, så välkomnar jag dig i mitt liv.
Välkommen till mitt liv, jag heter Kelsey.