Stressande människor ger mig ofta ångest, jag blir galen över att de stressar, att de inte kan tagga ner. 
Varför oroar jag mig över dom? kanske tror jag att de ska dö. 
Folk som känns för stressande i sitt sätt att vara kan jag inte umgås med. 
Jag brukar vara rätt chill, försöka och hantera saker lugnt.
Ibland kan jag uppfatta mig själv som stressad över ingenting, men oftast är det ångest som ligger nära. 
Kan känna mig hotad av att bara behöva kliva ut ur dörren för att umgås med någon.
Får smått panik innan jag väl kommit ut, jag vet inte vad jag är rädd för ska hända. 
Men jag vet att jag ständigt har koll på min mobil, jag är rädd att någon ställer in, inte vill ses, hitttat något bättre och roligare att göra. 
Sen vet jag att saker kan komma emellan, men finns de förklaring till det så är det chill. 

Jag tänker väldigt mycket, allt ska vara så komplicerat, ska alltid tänka "tänk om". Ska vrida och vända på saker tills de gör mig helt galna. 
Många anser nog att jag är lätt att prata med då jag utvecklar saker 10 mil. Men så gör jag med allt, även fast jag inte öppnar munnen. 
Det värsta är när man ska sova, då jag ska tänka som mest och kan ligga vaken flera timmar i oro. 
Men efter att fått sömnmedicin och smått lärt mig få bort såna tankar innan sömn så har jag lättare att sova, vilket får mig att må bättre. 

Jag blir så sjukt raslös ofta och kan inte koncentrera mig, vilket ofta gör folk irriterande. 
Jag behöve hitta något som kan få mig att lugna ner mig, att gör att jag inte vill sitta och vrida och vända på mig tusen gånger för att bli av med myrorna som springer i kroppen. 
Ibland blir jag förbannad när jag sitter på buss/tåg, för jag tycker det går förjävla sakta och jag tycker att busschauffören borde förstå att jag är rastlös och han då borde trycka på gasen lite. 
Folk blir irriterande för jag rör för mycket på mig på min plats då istället och lust känslan att bara slänga upp fingret i ansiktet på dom blir stor. 
Jag önskar ofta att vi kunde byta kropp med varandra, så andra får se hur man har det, och hur man känner. 
Jag skulle kunna sitta och skriva flera böcker och ändå finns det ingen som helt förstår, men många känner lika. 

Men utöver allt det negativa som finns, så finns det kanske bra saker med. Jag är en kramgo tjej, som skulle kunna krama någon i timmar. Har jag saknat någon riktigt mycket så blir jag galen att behöva släppa taget om den igen. 
Jag älskar att ha någon brevid mig, att bara känna någons närhet. 
Jag gör det mesta för att kunna hjälpa någon, någon annans mående går ALLTID före mitt eget. 
Att se folk glada gör mig glad, och kan man hjälpa så gör jag det. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu börjar det kännas i kroppen att det snart är dags. Man börjar planera. Bokar tider för vaccination, läkare osv. Den 15 november så åker jag till Senegal. Och planeringen på att vara där 2 veckor blev förlängd. Hemkomst sker istället den 26 maj....

Ikväll är en sådan kväll då jag bara vill bort.Försvinna. Stänga av telefonen och dra. Hamna i någons famn och stanna där. Utan att behöva tänka, Bara mänsklig värme, tröstande ord och ett lugn, utan en ångest som sliter sönder bröstet,  Jag vet inte...

Lyckats andas i två år till. Idag är livet mer stabilt på jobbfronten och vänner. Jag ska inte klaga. Jag har nu gett upp att hålla kontakt på något sätt med min pappa. Det finns ingenting som just nu kan hålla den tråden vid liv och det k...

Har så mycket känslor inom mig just nu, både bra och dåliga. Jag är världens lyckligaste som har flyttat ihop med min man. Jag trivs bra, och han gör mig glad. Det har hänt så mycket de senaste så utan honom vet jag inte vad jag hade varit idag. I bö...

Har mått ganska bra ett tag nu. Men ibland bara tvärvänder det och ångesten återkommer. Men jag kämpar för jag vet vad jag vill. Just nu vill jag bara lägga mig och gråta i flera timmar och få ut denna jobbiga känslan. Men om allt vore så enkelt....