På ett år har det hunnit hända så fruktansvärt mycket. Trodde inte saker och ting kunde ändras så fort. Jag har tappat några vänner men även funnit nya kontakter.
Jag har utvecklats som fan som människa och vågat på nya saker. Idag vill jag göra nästan allt och kan knappt sitta still innan jag blir galen.
I höstas satt jag hemma och deppa över livet och gick upp i vikt.
Efter jul tog mitt förhållande slut och jag drog upp mig själv och började ta tag i allt. Jag började tillslut restaurangutbildningen, och har även snart klarat av den. :)

Jag har hittat min stil och bytt ut nästan hela min garderob. Självklart håller jag converse närmast hjärtat fortfarande!
Jag har låtit mitt hår växa ut och tar faktiskt hand om det. Har blivit mer kvinna av mig än vad jag varit innan.

Jag kämpar på för att förverkliga mina drömmar och hoppas på att kunna nå dit. Jag har växt och skaffat mig bättre självförtroende och försöker rensa ut all skit i mitt liv. Jag ska må fullt bra en dag för det har jag bestämt!

Jag hoppas bara kunna hitta någon som tycker om mig för den jag är idag.

Finns många som har fördomar och klagomål på mig och mitt sätt att leva. Jag lever väldigt fritt, gjort fruktansvärt mycket redan för att bara vara 20 år.
Jag mår bra av att kunna åka omkring och umgås med mina vänner.
Hört många ggr hur folk säger hur mamma kunnat låta mig åka på det ena och det andra. Kanske är det för jag visar att jag klarar av det och hon litar på mig så pass mycket.

Och dessa fördomar om min läggning. Vet att många inte gillar den men jag är faktiskt stolt över att vara som jag är och vara bisexuell.
Jag blir inte kär i kön utan i personligheter.
Ibland önskar jag bara att folk kunde börja acceptera mig och mitt sätt att leva och vara. För detta är jag :)

Är så trött på höra folks klagomål om saker och sen gör de exakt likadant och då är det inga fel alls.
Förvänta er inte att människor kommer finnas kvar där när ni inser vilka idioter ni är.
Jag kan vara en riktig jävla bitch.
Men jag säger vad jag tycker och orkar oftast inte bry mig om andra.
Många tar illa upp, jag vet.
Men tål du inte sanningen är det verkligen inte mitt problem.
Däremot när jag försöker lösa något och jag inte får intresset tillbaka så är de klart jag tillslut ger upp.
Kom inte till mig med problem och du inte vill ha något svar/hjälp.
Idiotas.

"Jag har inte tid art bry mig".
Hur kan man inte ha tid? Om det handlar om en nära vän?
Smått kommer så många sanningar fram. Som jag inte visste igår.

Hur som helt..
Imorgon ska jag försöka mig på att ta mig till skolan då det inte gick imorse.
Opepp och ingen motivation.
Wish me goodluck :)