Förändringar skrämmer mig, inte små vardagliga, men förändringar på människor.
Jag har ångest varje morgon över tanken att vem har förändrats idag? Människor förändras hela tiden och känslor också. Jag är så rädd att förlora de människor jag tycker om.
Jag är hela tiden på min vakt för nästa bakslag.
När allting känns bra så är det alltid något som krossar det.
Jag har världens sämsta tillit till människor och får panik om de kommer för nära in på för snabbt. Då blir jag antingen elak eller dissar dom, vilket jag egentligen inte vill.
Jag är rädd att någon ska komma så tätt inpå man bara kan och förstöra vad som finns där, hela jag.

Jag hoppas att folk inte ändras runt mig, jag vill ha saker som det är just nu. Ha kvar de människorna jag har i mitt liv. Men man kan inte styra över andras tankar. Men jag önskar varje dag att allt är detsamma.

<3 Så länge som du älskar mig så är det du och jag.

Jag lägger så onödigt mycket energi till att försöka lita på folk. Och försöka hjälpa människor.
Jag vet vilka som förtjänar det, det är dom som gör likadant tillbaka.
Den här sommaren har lärt mig så mycket. Jag har kunnat sätta ner foten på ett annat sätt, kunnat ta avstånd från folk som jag inte vill ha för mycket av och även kunnat be folk att gå.
Jag är fortfarande lika dålig på att visa vad folk betyder för mig, men gör mitt bästa.
Min bästa vän är guld värd som låter mig vara där mycket och jag är glad över den kvinnans existens!

Och D som kommit tillbaka som precis som de var förr. Och idag är vi starkare än då. Och dig skulle jag aldrig släppa även om du bad mig.

För min barndomsvän S så kan jag aldrig beskriva hur mycket den människan betyder för mig. 16 år har vi känt varandra, det betyder väll livet ut?

Jag är så dålig på att visa det, men mina vänner, ni är min familj. Ni är dom jag växer upp med och gör mig till jag. Hade inte levt utan er idag, ni har hjälpt mig från botten så många gånger. Och nu står jag här starkare och säkrare än någon gång innan.
Jag kommer aldrig släppa era händer för ni släppte aldrig mina.
Ni vet vilka ni är, det hoppas jag även fast alla inte står med i texten.
Jag älskar er för mycket. <3

Är det något som jag börjar tröttna på så är det giriga människor. Folk som bara ska ha och ha, och knappt ger något tillbaka.
Det är ännu värre om personen har pengar, kärlek och allt men ska bra ha mer och mer. Det finns inget stop.
Jag har lärt mig att leva med inte en så hög summa i månaden. Och jag klarar mig fint. Jag kan ändå ge bort saker och kunna unna mig något ibland. Jag får ut kärlek från mina vänner. Tillräckligt för att känna att jag inte behöver mer. (Bortsett från pojkvän/flickvän kärlek).

Jag är ärlig, och många runt mig är inte det. Tycker att folk kan börja säga saker till andra i ansiktet istället för att säga det bakom ryggen. Men inser ju bara vilka som faktiskt är ärliga emot en.

Denna vecka har varit fantastisk hittills, och den kommer säkert fortsätta vara det. Ser även fram emot nästa vecka med fina vänner.
Nu känns livet fint. Nu vill jag inte ha några dumma motgångar.
Jag ska stå på mig och inte låta skit komma in! Xx

Ännu några dagar som spenderas hos bästa. Kollat på någon konstigt film. Vi hittar alltid de mest konstiga filmer. :)
Nu är vi nerbäddade med en hund mellan oss. Spelar candy crush och myser.
Imorgon blir det en fika med Sandra! Och praktik på kvällen som vanligt. På torsdag blir det dejt med dajana :)
Fredag så har jag prov på serveringen. Dessa jävla servettbrytningar gör mig galen när servetterna bara går sönder för mig :(
Får hoppas jag klarar det mesta av prover ändå och sen få kompletta servettbrytningarna :)

Jag mår bra, mitt liv känns fint för tillfället. Så många nya människor jag träffat som gör mig glad. Rensat ut folk som vill trycka ner en.
Just nu mår jag verkligen bra. Och hoppas på att jag även får en bra helg! Nu ska jag trycka bort ångesten så mycket jag kan och aldrig välkomna in den igen. Jag vill känna så här jämt. Kär i livet. Tanken på att jag har så fina vänner, såna som inte släpper taget på en splittring på tre år. Och även till dom som finns och säger rätt saker när jag behöver höra det. Mina tre killar som jag skulle kunna ställa upp multum för, för att ni är ni och ni har ställt upp för mig.

Jag vill ha allt som det är nu, att bli kär hade dock inte varit fel :) men annars är allt heelt okej :)

Det finns någon för mig med, de finns det för oss alla. Man måste bara våga ta det steget. Man måste våga prata med folk som man tycker verkar intressanta :) just do it!

Jag blir totalt instabil av tanken att snart gå ur skolan än en gång.
Vart vill jag ta vägen?
Jag vet att jag inte vill bo kvar här, men vart vill jag vara?
Vill inte vara själv och vill ha en trygg framtid.
Jag är trött på att vara själv och jag behöver något nytt i mitt liv.
Har varit på resande fot jämt och aldrig riktigt slagit mig till ro.
Behöver något som stressar ner mig, som ger min rastlöshet en utmaning.
Jag måste börja tänka om. Jag är trött på att folk dör kring mig och jag måste hitta en trygghet så jag inte blir en av dem.
Jag är totalt lost.

Många fullpackade dagar framför mig. Har äntligen börjar praktik, de bästa är att de ligger på kvällen.
Så skönt att slippa skolan tre dagar i veckan. Gå inte restuarang via lernia, de vet inte hur man bygger upp en bra studie. De ger oss böcker och frågor och that's it. Alla föreläsningar vi skulle få har vi bara fått 10% utav.
Men har jag tur är jag klar i slutet av september. Nästa vecka ska jag plugga på serveringsprovet.

Nu börjar en sak i taget rätta upp sig. Alltid ska allt hända på en gång.
Jag är så osäker på vart jag vill ta vägen sen. Om jag vill neråt Göteborg igen eller om jag vill någon annanstans.
Det märks.