Har så mycket känslor inom mig just nu, både bra och dåliga. 
Jag är världens lyckligaste som har flyttat ihop med min man. 
Jag trivs bra, och han gör mig glad. 
Det har hänt så mycket de senaste så utan honom vet jag inte vad jag hade varit idag. 

I början av mars var vi tvunga att ta bort Alfons. 
Jag börjar vänja mig vid tanken av att han inte finns kvar i livet,
men det är tungt. 
Jag saknar han så mycket, hur han kröp upp hos mig i sängen, 
hur han slickade på en så man skulle vakna. 
Men jag har kvar alla fina minnen av han, och de ska jag hålla fast vid. 

Jag söker fortfarande massa jobb som en idiot. 
Men imorgon ska jag på intervju, och det känns fantastiskt!