Nu börjar det kännas i kroppen att det snart är dags. Man börjar planera. Bokar tider för vaccination, läkare osv.
Den 15 november så åker jag till Senegal. Och planeringen på att vara där 2 veckor blev förlängd. Hemkomst sker istället den 26 maj. Biljetterna har jag fått på mailen och nu är det verkligen på riktigt!

Ska bli härligt att jobba från ett annat land med det jag gör i Sverige. Men det är varmt, annan kultur och en riktig upplevelse.

Kommer försöka uppdatera här under resans gång. ?

Ikväll är en sådan kväll då jag bara vill bort.
Försvinna. 
Stänga av telefonen och dra. 
Hamna i någons famn och stanna där. 
Utan att behöva tänka, 
Bara mänsklig värme, tröstande ord och ett lugn, utan en ångest som sliter sönder bröstet,  



Jag vet inte hur man gör, när man älskar Hur man blir en som stör, hur man kittlar och förför Vet bara inte hur man gör.

Lyckats andas i två år till.
Idag är livet mer stabilt på jobbfronten och vänner.
Jag ska inte klaga.

Jag har nu gett upp att hålla kontakt på något sätt med min pappa.
Det finns ingenting som just nu kan hålla den tråden vid liv och det kommer aldrig bli bra på insidan. Utåt kan jag alltid spela så de ser perfekt ut.

Jag har mött många fina nya människor på dessa två år. Jag är glad över er och trots jag kan vara överflödig så är många av er värda mycket.

Sen finns de personer som fortfarande bara utnyttjar ens bra sidor och ens kropp.
Såna personer som drar ner min tillit till folk och tror att alla är likadana.
Men jag är stark. Är de något jag lärt mig så är de styrka. Styrka är det viktigaste man har trots att man ibland behöver stanna i andas.